Min underbara sötnos till dotter. Har fotat alldelesför dåligt på sista tiden, har väl varit massa jobb och trött hanna men jag har även känt av en liten dipp i humöret, något jag får leva med att det händer ibland men det är så drygt, även om jag numera vet hur jag ska hantera det och jag vet att de tgår över så hatar jag när det trycker över bröstet och jag får kippa efter luft samtidigt som jag gråter hysteriskt och faller ihop i en hög. Bätttre beskrivning finns nog inte för hur det kan vara men som sagt, det är stor skillnad mot för 3 år sen, då fattade jag itne varför och det var så hela dagarna jag kunde inte andas. men nog om det, nu mår jag ju egentligen bra å ska inte tråka ner er med mina spöken.
nu ska jag slöa framför tv:n hade tänkt ta en promenad med Elin men min sambo försvann utan å säga nått så jag blev fast här hemma.
god natt///H
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar