Ja idag har vi varit på en scrapmässa i gävle, min första mässa som företagare och jag måste säga att jag är jättenöjd, både med arangemanget som helhet och med besökarna. Allt flöt på helt perfekt, med massa bärhjälp och med anordningen med mat och fika.
Alla var så glada och possitiva och jag kände verkligen att de blev en lyckad mässa även fast jag var nervös i förhand. Det var så kul å få träffa massa folk IRL, endel som man träffat tidigare och endel nya ansikten, alla lika glada och trevliga (och köpglada ;-) )
Och TACK Maria och Elin för all hjälp idag, vet inte hur det hade gått utan er! Stressen att bli klara å få det fint å även hjälpen under hela dagen så jag han äta, shoppa och umgås åxå.
Jag har fotat en del under dagen och de fotona kommer åxå komma upp i bloggen men har inte tömt kameran än. Ska dessutom jobba med å uppdatera lagersaldo i butiken nu ett par dagar :-o å de är inte ett litet jobb :-p men så värt de.
Vill även berätta för er som läser min blogg om en liten uppföljning på "den fula gubben" Denna man har ju inte gett upp utan trakasserat oss/våra barn både måndag, tisdag och onsdag, sen var Matidla ledig torsdag och fredag men tydligen var mannen där även fredag när dagis var öppet MEN då var han redan vräkt från sin lägenhet och gjorde inbrott i denna och greps då av polisen och detta är ju något som man kan åtalas för så nu sitter han inne i väntan på åtal. Vi är glada att han sitter inne men i mina ögon är ändå trakasserier mot småbarn värre än inbrott i en tom lägenhet så jag är arg att han inte kan åtalas för allt lidande han orsakat sista veckan. Vi vet ju itne än om det är över för som ni alla vet så är de ju inte särskilt långa/hårda straff i detta land.
När man beter sig så mot små barn så ska man itne bara släppas fri och jag kommer inte bara släppa detta! Skulle han släppas trots åtal om inbrott så vet jag inte vad det är för värld vi lever i längre men det är skönt att kunna skjutsa min lilla tjej till dagis på måndag utan rädsla för att han ska vara där. Tildan säger fortfarande "Inte gubben" när hon är orolig och det är hemskt att hon ska behöva lida och känna av våran oro för att en sjuk människa inte tas om hand och får hjälp.
Det var många idag på mässan som läst min blogg och ville vet a omdetta med "mannen" och jag hoppas ni fick svar på era frågor och inser att dessa "män" (eller kvinnor) kan finnas i alla våra små städer/byar och vi måste vara oroliga och vakande även om vi vill leva fritt.
Jag drömmer mardrömmar om denna man på nätterna om hur han får tag på nått barn eller ännu värre, att mitt psyke nu orkar med detta är för mig otroligt och jag ser det som ett framsteg i mitt eget läkande, jag orkar även i de tuffaste motgångar. även om röst brast när jag skulle berätta om veckan som varigt och oron i mitt hjärta så är jag ändå inte panikslagen och har inga ångesattacker, och NÄR är det inte som mest förståligt med en ångestattack om inte när ens barn är i fara'?
SÅ kramar er tös eller pojk imorgon, eller om ni inteh ar egna barn, titta på ett barn på väg till jobbet, skolan eller annat och tänk på hur viktigt det är att dessa barn ska få gå säkra ochändå få leva ut sina liv utan att vi ska behöva göra dem rädda för alla främmande människor, hoppas de i framtiden även kan få leka ute utan att man måste vakta på allt och alla, barn måste få vara barn och helt oskyldigt naiva inte veta om den ondska som finns i världen.
nu ska detta trötta huvud frå möta kudden efter en tröttsam men rolig dag!
kramar///Hanna
Alla var så glada och possitiva och jag kände verkligen att de blev en lyckad mässa även fast jag var nervös i förhand. Det var så kul å få träffa massa folk IRL, endel som man träffat tidigare och endel nya ansikten, alla lika glada och trevliga (och köpglada ;-) )
Och TACK Maria och Elin för all hjälp idag, vet inte hur det hade gått utan er! Stressen att bli klara å få det fint å även hjälpen under hela dagen så jag han äta, shoppa och umgås åxå.
Jag har fotat en del under dagen och de fotona kommer åxå komma upp i bloggen men har inte tömt kameran än. Ska dessutom jobba med å uppdatera lagersaldo i butiken nu ett par dagar :-o å de är inte ett litet jobb :-p men så värt de.
Vill även berätta för er som läser min blogg om en liten uppföljning på "den fula gubben" Denna man har ju inte gett upp utan trakasserat oss/våra barn både måndag, tisdag och onsdag, sen var Matidla ledig torsdag och fredag men tydligen var mannen där även fredag när dagis var öppet MEN då var han redan vräkt från sin lägenhet och gjorde inbrott i denna och greps då av polisen och detta är ju något som man kan åtalas för så nu sitter han inne i väntan på åtal. Vi är glada att han sitter inne men i mina ögon är ändå trakasserier mot småbarn värre än inbrott i en tom lägenhet så jag är arg att han inte kan åtalas för allt lidande han orsakat sista veckan. Vi vet ju itne än om det är över för som ni alla vet så är de ju inte särskilt långa/hårda straff i detta land.
När man beter sig så mot små barn så ska man itne bara släppas fri och jag kommer inte bara släppa detta! Skulle han släppas trots åtal om inbrott så vet jag inte vad det är för värld vi lever i längre men det är skönt att kunna skjutsa min lilla tjej till dagis på måndag utan rädsla för att han ska vara där. Tildan säger fortfarande "Inte gubben" när hon är orolig och det är hemskt att hon ska behöva lida och känna av våran oro för att en sjuk människa inte tas om hand och får hjälp.
Det var många idag på mässan som läst min blogg och ville vet a omdetta med "mannen" och jag hoppas ni fick svar på era frågor och inser att dessa "män" (eller kvinnor) kan finnas i alla våra små städer/byar och vi måste vara oroliga och vakande även om vi vill leva fritt.
Jag drömmer mardrömmar om denna man på nätterna om hur han får tag på nått barn eller ännu värre, att mitt psyke nu orkar med detta är för mig otroligt och jag ser det som ett framsteg i mitt eget läkande, jag orkar även i de tuffaste motgångar. även om röst brast när jag skulle berätta om veckan som varigt och oron i mitt hjärta så är jag ändå inte panikslagen och har inga ångesattacker, och NÄR är det inte som mest förståligt med en ångestattack om inte när ens barn är i fara'?
SÅ kramar er tös eller pojk imorgon, eller om ni inteh ar egna barn, titta på ett barn på väg till jobbet, skolan eller annat och tänk på hur viktigt det är att dessa barn ska få gå säkra ochändå få leva ut sina liv utan att vi ska behöva göra dem rädda för alla främmande människor, hoppas de i framtiden även kan få leka ute utan att man måste vakta på allt och alla, barn måste få vara barn och helt oskyldigt naiva inte veta om den ondska som finns i världen.
nu ska detta trötta huvud frå möta kudden efter en tröttsam men rolig dag!
kramar///Hanna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar